En fantastisk berättelse om hur yttre ting kan förändra livet men går dem förlorade – blir det inget kvar…

Första beskrivning av mindfulness ever: ””Det bästa ryssen vet, dvs man tänker på ingenting och ändå kommer tankarna och går, den ena behagligare än den andra, och man behöver rakt inte göra sig något besvär med att jaga efter dem”.

 

Jag har missat den boken som barn. Ingick inte i skolprogram. Inte konstigt – den handlar ju om självmord. Men vilken bok! Vilken analys! Lite av Goethes Werther fast i kvinnlig gestaltning. Om efterlevandes tragedi, om impulsivitetens roll i självmord, om den evige sökande efter att förstå – varför? varför? Självanklagelser, självplåga…Och allt detta utanför själva historien om ojämlikt äktenskap..Att döda relation genom tystnad.. Så allmängiltiga saker bortom tid och plats…Om kvinnomakt i maktlös position. Jag ska läsa om den, det har jag bestämt innan jag var klar med boken. Jag vet att det finns mera, den har flera sanningar att avslöja.

 

Tavlan – an av mina absolut favoriter. ”Neravnyj brak” (”Ojämlikt äktenskap”)  Vasily Pukirev

Nej, jag ger upp… Blir aldrig spännande. Annars tycker jag att deras deckare har haft en lite egen nisch… Men inte den sista- Alldeles för mycket och man blir aldrig fast. Samma sak som med årets uppföljare av Millenniumböcker och Marklunds ”Järnblod”. Har man inget nytt att säga kan man faktiskt låta bli att skriva! Förstör inte serien med en trist uppföljare.