”Gammalt”, Svensk psykiatri

• Okategoriserade, Uppdiktad

Gammalt och nytt… Ibland betyder gamla saker så mycket för oss. Gamla minnen av någon man hållit kärt. När man går igenom sitt barndomshem efter föräldrarnas bortgång hittar man gamla saker som får en att tappa andan, att uppleva hur gamla saker varit avgörande för vem man är nu.

För några år sen avled mina föräldrar med några års mellanrum. När jag städade huset hittade jag min brors gamla skolväska med hans böcker i.  Jag har aldrig träffat min bror som dog i leukemi på 60-talet, tre år innan jag föddes. Ändå betydde han så mycket för mig och hans öde präglade mitt liv och inte minst mitt yrkesval. Hans gamla skolväska med hans böcker,  arbetshäften med hans handstil. Andningen stannade en sekund… Gamla minnen bleknar aldrig…

 Jag städar mammas liv.

Mitt barndomshem. Min grund.
Jag städar pappas liv.
Mitt hjärtas minneslund.

Brev. Fotos. Massor ting.
Dåtids besök är faktum.
Och tidsmaskinens klick
Tar till barndomen sakta.

Till  tiden som är längre då
Jag har ännu ej gjort inträde.
Min tjocka släkt givakten står,
Stundom i  lycka eller leda.

Och plötslig bakom kläderhög
Jag hittar i en  hemlig låda
Min brors skolväska som jag såg
Enbart på väldigt gammal foto!

Skolböcker som är prydligt klädda
I omslagspapper. Hans handstil
Och brev från kompis som har flyttat.
Omvärlden plötsligt blir då still..

Hans liv fick sluta då så tidigt.
Mina föräldrars tragedi.
Som den förlust de modigt lidit
I oförsonligt raseri.

Men jag har aldrig träffar honom.
Har längtat. Undrar hur han var.
Han skulle skyddat mig från värden
Den saken var fullständigt klar!!!

Vidrör hans saker. Handen skakar.
Min bror. Min sorg och min vän!
Skolväska från en hemlig låda
I  tiden binder oss igen!

—

Klockan…

• Uppdiktad

Här kommer mina tankar om tillit i de nya tider…
Nu ska vi tillbaka till våra liv, våra arbetsplatser. Undangömda kläder, smycken och klockor ska plockas fram och ersätta mera bekväma hemkläder. Kan det bli som förut igen? Litar vi på vår förmåga att hitta vägen tillbaka, att hitta rätt i det nya och lite läskiga världen? Har vi tillit till att vår gamla klocka klarar av att starta om?

När vardag plötsligt fick avslut
Försvann alla ytliga attribut.
Kläder och smycken gömdes.

Stannade länge i dammiga skåp.
Alla våra gamla inköp
Hängdes undan och glömdes.

Klockor fick stanna i lådornas inre,
Blev deras steg allt mindre och mindre
Tills tiden stannat.

Stannat i lådor och våra liv
Tysta livlösa klockor och vi
Orkade inte med annat.

Nu ska saker plockas fram!
Fräschas upp och torkas av damm
Klockor ska gå med stora kliv.

De ska få en ny batteri,
Släppas i världen och göras fri
Räkna minuter av vårt nya liv!

Avdelning, ur Mina Publikationer (Svensk psykiatri)

• Uppdiktad

Det var en avdelning på lilla sjukhus,

I stort och vackert gammal hus.

Vid vattnets kant,

På kulle brant.

Det var en avdelning på lilla sjukhus.

Det var en avdelning med ljusa rum.

Utsikten mot vatten, fasaden brun.

Sjukdomens plats.

Med gråt och skratt.

Det var en avdelning med ljusa rum.

Det var en avdelning med folk som slet.

Att ge patienterna all trygghet.

Asyl för själ.

En egen värld.

Det var en avdelning med folk som slet.

Det var en avdelning med folk i plastskydd.

Folk som ska ge dig vård och skydd.

Allt genom lins.

Bara ögon syns.

Det var en avdelning med folk i plastskydd.

Det var en avdelning med ångest och gråt.

Öppet hos patienter, hos personalen – dolt.

Att orka hålla om.

Att orka hålla ömt.

Det var en avdelning med ångest och gråt.

Det var en avdelning  – smärtans borg.

Där var tillåtet att ha sin sorg.

Doktors tablett

Ger dig biljett

Att ta dig ut ur denna borg.

Det var en avdelning med väggar av skräck.

Med mänskligt lidande i ett sträck.

Med ångestens makt.

Med rädslor i pakt.

Det var en avdelning fylld av skräck.

Det var en avdelning fylld av hopp.

Hopp och förtvivlan i evigt lopp.

Själens tillflykt

På drömmar byggt.

Det var en avdelning fylld av hopp.

 

Städ

• Uppdiktad

Dammet ska torkas,
Skräpet ska bort!
Man måste orka
Tiden är kort!

Fönster ska tvättas,
Släppa in ljus!
Golvet dammsugas,
Rensas av grus.

Saker ska kastas,
Bort med allt skräp!
Sopporna lasta –
Allt på ett släp!

Dofterna vädra,
Bort gammal lukt!
Lätt som på fjädrar
Släpps friska luft!

Tvätta bekymmer,
Kasta problem!
Nya ord rimma
Skapa poem!

Våren välkommen!
I rena hus!
Ny dag nu kommen!
Solig och ljus!

Genom en skärm…(sonett)

• Uppdiktad

Genom en skärm strömmar världen in,
På gott och ont ersätter livet,
I min privata sfär tar klivet
Med snälla leende eller med flin.

Omvärldens dörren darr och klirr
Och allt jag valt och allt jag skrivit
Tar inte längre jag för givet
Och jag vet inte hur det blir!

Känd folk biträder köket mitt,
Kunskapen forslar- raska strömmen!
Och den jag rädd för tar sig titt.

Och plötslig vill jag stärka sömmen
Och inte lämna dörr på glid,
Bevara mitt, bevara drömmen!

Jag saknar… Я хочу…

• Uppdiktad
Jag saknar att vara dig nära,
Jag längtar att  hålla om dig,
Jag hatar det som oss särar,
Jag vill du ska komma till mig!
Jag saknar att dela den världen,
Jag längtar att hålla din hand,
Jag hatar den delande skärmen,
Jag vill dela luft, känna band!
Jag saknar att  äta och skratta,
Jag längtar att dela dessert!
Jag hatar att vi är utsatta!
Jag vill inte vara så rädd!
Я хочу с тобой быть рядом,
Я хочу тебя обнять!
Ненавижу баррикады,
Что хотят нас разделять!
Я хочу делить наш воздух,
Жить без страхов и без ран!
Нe  хочу твой видеть  облик
Только лишь через экран.
Eсть хочу с одной тарелки
Рядом на софе сидеть!
В  Скайпе наши посиделки,
Ненавижу я смотреть!