”Babels hus” var en av de första böcker jag läst på svenska – och älskade den! Sen älskade jag ”Barnets Ö”! Denna bok är jag lite mindre förtjust i. Började lovande – en 50+ läkare med en gammal sjuklig hund och vuxna barn, Nedlagt kärleksliv… Låter lite bekant..Sen dyker gammal kärlek och likheter upphör. På kuppen dör han också. Man känner inte riktig med huvudpersonen – hur upplever hon en sådan vändning? Lite platt tycker jag men boken tar upp ett viktigt ämna om rätten att inte fortsätta leva i plågor. Boken var klart före sin tid (utgiven 1995!).