Helt ok och intressant sätt att se kvinnobeteende i termer av sjukdom, bara för att få en diskussion igång. Låter ganska samstämmigt med dåtidens  sjukförklaringar av kvinnobeteenden som  i själva verket var att betrakta som flytt i sjukdom från outhärdlig verklighet. Är vi fortfarande ”stumma” (tysta trots förmågan att prata)? Jag gillade inte speciellt språket, jag är känsligt för hur det låter…Och plågades av fråga -är vi fortfarande ”hysteriska”? Nu? Är vi?