Först skrev hon ”Klinisk blick” – AT-läkarens bok, en nybakad doktor inför vårdens grymhet och härlighet… Nu, flera är senare – en bok av utbränt psykiater…

Från:

”Man samlar och samlar

på kunskaper, insikter,

knep och fraser.

På förebilder och goda råd.

På mycket dåliga exempel

Att låta bli att följa.

Av alt detta skapar man

sin läkarroll.

Det gäller att aldrig bli färdig.”

Till:

”Kan inte hålla känslor

vare sig inne eller ute.

De flyter fritt

över mina gränser.

Mitt psykiska membran har blivit

helt permeabelt.”

Men sen:

”Plötsligt känner jag igen

mig själv

och tårar väller fram.

Inte av frustration nu, utan av läkande gråt

som leder genom sorgen.”

”Lite tragiskt… men men hopp på slutet av boken. Kan man behålla passionen för sitt arbete men ändå inte ”bränna ut sig” eller ”gå in i väggen…” Ja, vi ska vara snälla mot våra AT-och ST- doktorer… jag har väl min vovve och kamera i alla fall så jag hoppas slippa… fast man vet ju aldrig…