Om en kvinna bakom manen… oväntat bra bok… annorlunda.
Krisreaktion/hjältesorger – vice versa – depression, rationellt självmord – självmord som ett symtom på depression, smittsam effekt av suicid… Tänkvärd psykiatrisk bok.
Vampyrer på Silja Line…
Banal. Finns hundratals sådana. Inte den bästa.
Av författarinna till Hitchcocks Fåglarna – ännu en äkta skräcknovell – utan inälvor och andra primitiva skräckknäpp – rädsla skapas med små medel och skräck uppstår på ett intelligent och nedtonat sätt. Men desto räddare man blir – för människors hemligheter och illgärningar. Ett mästerverk! Språket är som stycke av Chopin. Njutning i sig!
Jag har läst för många deckare. Mätt. Inget duger. Inget utmärker sig…inte denna bok heller…
Inte denna bok heller var någon upplevelse…
Läste direkt efter Ferrante.
Recension: inte precis Ferrante.
Men om man inte läser Ferrante innan är helt Ok. Kan t o m tugga nyss utkommen bok två. Kanske hittar även andra syster livskärlek…eller inte om det vore Ferrante…
En epos..som har allt – kärlek till galenskap, moderskap – till vanvett men även om att kunna föredra andra saker än bara vara moder, om politik – genom människoöde, om att komma närmare sina mödrar när dem är på dödsbädd. Om hat. Om försoning. Om att bli gammal. Om rastlöshet och sökande. Och om att komma till sitt ursprung. Som sagt – en epos. Värd Nobelpriset. Fjärde bok är en värdig avslut. Alla ska läsa.
Обнимаю маму
Уходя на век
И на долго кану
Бедный человек
Мамин тонкий образ
Весь в моих руках
Я твой вечный должник
И всегда в бегах
Не приходят слезы
Чувствам нету мест
Белые березы
Над могилой крест
Папа отдыхает
Длинный путь – конец.
Встречи ожидает
Брачный их венец
Не скажу спасибо
Сколько нужно раз
Новое обьятье
Соплетет ли нас.
Krama gammal mamma
Lämna henne här
Evighetens drama
Inte en chimär
Tunna kroppen hennes
Hela i min famn
Låter hon mig ledas
Ut ur hennes hamn
Känslor – inte gräva
Tårar stannar här
Björkarna vid graven
Pappa vilar där
Slutat långa vägen
Livet varit tungt
Mammas tunna väsen
Väntar han till slut
Inte tacka noga
Hundra tusen namn
våra händers skugga
Blir den till en famn?