Klassiskt om klassisk. Digert teaterupplevelse om människans mörka sidor, skönhetens makt (så aktuellt i våra tider!), påhittade konstruktioner att leva efter, kampen om att göra rätt (och fel!). Synd att pjäsen slutade vid mordet! I boken finns ju beskrivet så intressena ”postbrottsbeteende” – kallblodigt och utstuderat, vilket är ju viktig för ”bedömningen” av personens karaktär och mentalt tillstånd! Ok, förstår att det är utifrån mina preferenser och intresse!

Mycket bra scenografi. Ljus spelar huvudroll. Och älskar-älskar den sarkastiske Lord Henry! Han är citatbok av sarkasmer!

Förstår bara inte en sak. Varför Rikard Wolff måste gå halvnaken på scenen? Något hemligt budskap om kroppens förgänglighet?

 

 

Sällan beundrar jag boken så mycket! Första boken var bra men denna är helt fantastik! Om styrka i vänskap  mellan två kvinnor – om svartsjuka, kampen att vinna, om ägande, hat och odödligt gemenskap. Stark språk och historien som drar med sig, karaktärer som man inte kommer att glömma. En av de starkaste böcker jag läst!

”En mor kom till mig:
Säg
Vad är det som fattas
I min kärlek?
Mina barn älskar mig ej
Som jag dem.

Jag sade:
Likgiltighet,
Litet svalkande likgiltighet
Fattas i din kärlek
– då gick hon bort
Seende mot jorden”.

Henry Parland (ur Idealrealisation 1929)

Citat ur bok ”Möta människor med rättshaveristiskt beteende” . Om att inte vara ”för mycket” som behandlare. Tänkvärd…
Älska för mycket som förälder? Behövs det lite kyla?