Nej, jag ger upp… Blir aldrig spännande. Annars tycker jag att deras deckare har haft en lite egen nisch… Men inte den sista- Alldeles för mycket och man blir aldrig fast. Samma sak som med årets uppföljare av Millenniumböcker och Marklunds ”Järnblod”. Har man inget nytt att säga kan man faktiskt låta bli att skriva! Förstör inte serien med en trist uppföljare.
Ja, vad ska man säga…. charmigt…
Allvarligt talat – roligt skrivet om ett hemligt ämne… Måste sväljas och smältas… Lämnar inget eftersmak…Magkänslan är att boken är bra. Hehehehe…inte riktigt fjärilar i magen dock…
Hur kunde det gå så fel i huvudet på en doktor… Långdragen bok men med tanke på ämnet alltid aktuell,
Helt fantastisk utställning på Fotografiska… Det är inte ofta så många intressanta konstnärer ställer ut på samma gång. Mystiska bilder av Karin Bengtsson är enastående. Till detta – god mat på restaurangen med bl a pizza av sylt och glass..
En fantastisk liten rättspsykiatrisk deckare! I bästa GW Perssons klass…. Så synd att författaren är inte längre i livet…
Alltid på jakt efter spännande deckare..Först upplevde jag denna som en samling, ja, om inte säga en soptipp av alla kända deckarklichér…men jag drogs väl lite med och till slut tycker jag att det kan bli en bra film av den – spektakulära scener, Holywoodskådisar. Men en kliché är fortfarande en kliché . Går absolut att läsa.
Vilken pärla! Bakom alla teorier, evidensbaserade behandlingar och ”one size fits all” – en bok om att se den lilla människa bakom det stora problemet och inte tro att man vet bättre som behandlare! Underbar! Rekommenderas!
Första i historien retrospektiva genomgång efter suicid. Relationsproblem, depressivitet, livsleda osv…. den klassiska utvecklingen. Lärorikt att läsa med psykiatriska glasögon…Kul att författaren själv ”överlevde” en liknande kärlekshistoria och hann med många fler!
Nu är det riktig litteratur igen! Poesi! Modern! Om politik, arbete, förlorad generation och hopp för mänskligheten! Beundrade redan hennes första boken ”Kallskänkan”. Denna är ännu bättre! Läs den!
Usch, jag skäms… Nu har jag tröttnat på allvarlig litteratur och läste en må-bra roman. Och jag måste erkänna: ”JAG MÅR BRA”. Gick min intellekt ner eller behöver man ibland enkla och okomplicerade läsupplevelser? Man vill ju tro, även bara för ett kort ögonblick, och trots livserfarenhet – att ”ALLTING KOMMER ATT BLI BRA”…