Mognad har många olika skepnader. På den personliga planen innebär det för mig att kunna trivas i sitt eget sällskap. Att inte behöva hela tiden någon eller något att spegla sig i. Att få vara själv utan att känna sig ensam. Helt enkelt att trivas i sitt eget sällskap. Och erkänna det.

Jag trivs med att vara ensam

Jag trivs med att komma till tystnad.

Och jag är för evig tacksam

Att välja ibland att bli lyssnad.

 

Att slippa oro och panik

Med kamera – enda sällskapet

Upptäcka min värd så unik.

Och inte så länge upptaget.

 

Med vardag. Och plötsligt ha tid

För lättja och bara att vara

Med mig. Och sällskapet är mitt.

Med mig vill jag verkligen vara!

 

Än håller vinter grepp med sin osmälta is.

Trots solens starka ljus är luften kylig.

Vi väntar ljuva våren i repris

Men vinter fryser luft illvilligt.

 

Och detta kamp  igen i evig  dans

Sol – mörker, värme – kyla, kampen hårdnar!

Men  våren får nog inte denna chans!

Dock krokus tar sig ur iskalla jorden!

 

Och bländar solen genom fönster oss

Och kroppen vaknar fylld av hopp och längtan!

Och plötsligt kommer vår och bryter loss

Och luften fylles med förväntan!

 

Vi vet att denna evigt lopp förlorar vinter

Och solen kommer fram och våren vinner!