Boken är från 1935 men så intressanta analyser av individuella och miljömässiga faktorer för brottslighet. Varför blir man kriminell? Genetik? Miljö? Uppfostran? Grannskap? Migration? Intressanta patientfall! Första gånget se att utmattning bedömdes som riskfaktor!
Intressant bok. Moderna terapier är som pizzabotten. Samma i grunden men olika fyllning. Metakognitiv terapi som presenteras i boken handlar om att förhindra grubblerier. Samma ”botten” som KBT och mindfulness men lite annan ”fyllning”. Trevlig koncept och låter var kliniskt användbart. Men onödigt att trassla in sig i läkemedel.
Ett livsverk av forensisk socialutredare på den rättspsykiatriska utredningsenheten Björn Fredriksson, kollega som gick bort alldeles för tidigt. Detaljerad framställning av alla sorters mördare: seriemördare, barmhärtighetsmordare, ensamma, i par och i ett grupp men djupa psykologiska analyser! Vilket storslaget verk!
Denna musik! Denna kärlek! Jag grät, grät och grät!
Har varit tveksam till Millennium uppföljare redan innan men uppskattar Karin Smirnoff tidigare verk. Kanske drivs jag av längtan efter Mikael Blomkvist men jag läste denna bok också. Bra språk och intressanta karaktärer. Men den måste nog vara den sista.
Helt ok och intressant sätt att se kvinnobeteende i termer av sjukdom, bara för att få en diskussion igång. Låter ganska samstämmigt med dåtidens sjukförklaringar av kvinnobeteenden som i själva verket var att betrakta som flytt i sjukdom från outhärdlig verklighet. Är vi fortfarande ”stumma” (tysta trots förmågan att prata)? Jag gillade inte speciellt språket, jag är känsligt för hur det låter…Och plågades av fråga -är vi fortfarande ”hysteriska”? Nu? Är vi?
Väl förtjänt Augustpriset. Författare delar med oss erfarenhet att älska, att ha nära vän och att förlora. För alla som älskat och haft nära vänner och förlorat. För oss alla.
Min julklassiker!
En läten pärla att begrunda och beundra. Doktorns vardag.
”Jag var beredd på att den dagen skulle komma. Trodde jag. Jag fruktade den. Var nästan livrädd för den. Jag levde med en dröm att det gick att bara hoppa över denna dag och fortsätta leva vidare. Att det kunde gå på något sätt. Men dagen kom. Min mor dog. Och inget visade sig vara som jag trodde. Det var hundra gånger värre.
Jag funderade på om det som hände gick att berätta. Ocensurerat. Bara som det var. Utan att dölja ”fel” tankar. Främst från sig själv. Och inte ta dessa tankar genom en granskningskommite av sina sedan barndom rätt inställda moraliska värderingar. Bara släppa tankarna fria och provocerande i sitt okorrigerade skick. Skulle jag klara av hantera de motstridiga stormarna? Skulle jag klara av den brutala sanningen av vad vi känner när vi håller på att förlora våra kära och när sorg inte känns rätt och man blir så ensam med den Icke rätta sorgen – en vidrig människa, en moralisk missfoster. Vågar jag dissekera denna Icke rätta sorg inför alla de andra med den Rätta sorgen? Om inte – är det ingen ide att ens att börja skriva.
Så tänkte jag – fram och tillbaka men orden gick ej att stoppa. De behövde landa på vita pappret…För att jag skulle förstå och för att lätta på skammen. Och så blev det en dikt. En dikt
om Icke rätta sorgen
Vind för våg…
Jag lämnar mamma vind för våg
Så hon kan dras åt ljus och mörker.
Och jag ska sluta skriva floskler
Erkänna skuld. Erkänna brott.
Jag går en stund. Jag lämnar henne
För evigheters evighet.
Ingivelsens marionett
Tryggheten och tillit jag bränner.
Hjälplös som barn. Med svaga händer
Kan inte höra kärleksord.
Kan inte se denna stund
Men hon kan känna vad än händer!
Omfamningen för sista gång,
Jag badar i bekanta doften.
Ansiktet gömmer i en kofta,
Upplever världens undergång.
Förlåter din otrogna dotter?
Min drift försvinna ur ditt liv,
Att jag försvinner i ett kliv
Men du förlåter. Du förlåter…
