Intressant och rik på detaljer bok där författare verkligen reserchad! Bra framställning av miljöer och intressanta karaktärer. Genomarbetat. Kanske lite för uppstyrd. Men intressant koncept: två historiska linjer som löper parallellt, författaren till Dr Zjivago och hur den romanen kom hem efter att inte blivit accepterat. Linjer blir blir dock inte riktigt sammanvävda. Den första handlar om total upplösning i sin kärlek där Pasternaks musa Olga går i fängelse, avstår att vara part av sina barns liv för din kärlek. Som dekabrists fruar som åkte till Sibirien efter sina män! I den andra delen finns inte så utplånande kärlek. Vore intressant med liknande kärlekshistorier i båda linjer där kvinna uppoffrar allt för din kärlek. Blir upprörd över Olgas neglekt av sina barns behov. Kärlek till de borde gå före! Saknar hustruns röst. Hon som offrade sin stolthet för kärleken! Så många uppoffringar för en man även om han är författare till Dr Zjivago. … Men boken fick mig ” gå till rötter” och börja läsa originalet! Att författare heter Lora som huvudpersonen säger en hel del!

Här kommer mina tankar om tillit i de nya tider…
Nu ska vi tillbaka till våra liv, våra arbetsplatser. Undangömda kläder, smycken och klockor ska plockas fram och ersätta mera bekväma hemkläder. Kan det bli som förut igen? Litar vi på vår förmåga att hitta vägen tillbaka, att hitta rätt i det nya och lite läskiga världen? Har vi tillit till att vår gamla klocka klarar av att starta om?

När vardag plötsligt fick avslut
Försvann alla ytliga attribut.
Kläder och smycken gömdes.

Stannade länge i dammiga skåp.
Alla våra gamla inköp
Hängdes undan och glömdes.

Klockor fick stanna i lådornas inre,
Blev deras steg allt mindre och mindre
Tills tiden stannat.

Stannat i lådor och våra liv
Tysta livlösa klockor och vi
Orkade inte med annat.

Nu ska saker plockas fram!
Fräschas upp och torkas av damm
Klockor ska gå med stora kliv.

De ska få en ny batteri,
Släppas i världen och göras fri
Räkna minuter av vårt nya liv!

En helt fantastisk bok! Om en  stor men så  liten värd av psykiatrisk klinik – men kärlek och objektivitet, berättad av en som arbetade där men även var en anhörig till en sjuke. Gripande så det gör ont! Alla som arbetat med akut psykiatri kan  känna igen denna privilegium att komma  nära ett lidande människa och ge ett värdigt stöd i den totala kaoset som rådet. Fantastiska bilder!