Åtskilda och ensamma är vi,
Rör ej och sätt dig ej bredvid!
Och ensamheten bara växer
Och rädslorna om vår framtid!

Osynlig kram, omfamning skickar!
Kyss virtuell och så drömlik!
Mitt barn! Min vän! Framåt vi blickar!
Grips bara inte av panik!

Разделены и одиноки,
Не тронь и близко не сиди .
И одиночества уроки,
И страх – что ждет нас впереди????

Сомкнем невидимые руки,
Пошлём ментальный поцелуй
И скажем детям мы и внукам
Мы мир спасём. Не паникуй!

 

En riktig bra ukrainsk filmatisering av Torgny Lundgrens roman! Välgjort och djup och välspelad! En av huvudpersoner heter som min son – Stanislav!

Har läst med detsamma boken!

Och boken är ännu bättre… Oavsett om det händer i Sverige eller o Ukraina och oavsett vad folk heter handlar det om kärlek och hat. Avund och tillgivenhet. Ensamhet och längtan. Jag gillar även tema om ensamresande kvinna. På resan utan bagage….

Helt fantastisk fortsättning på  ”När man skjuter arbetare”, en bok av speciell betydelse för mig, en bok som introducerat mig en av bästa svenska författarens värd. I dessa två uppföljare för man få reda på hur det går för lilla Signe – som tonårig, en ung kvinna, en fru och en mor. Helt oförblommerat! Och då förstår man bättre hur ”Det mest förbjudna” och ”Jag är en grön bänk i Paris” kom till!