Jag gillar författarens stil och språk. Läste allt av henne. Hon skapar mystiska miljöer. Väver in spännande karaktärer och gör allt till en fabel. Böcker är oftast starkt politiskt färgade. Att läsa gör ont. Oavsett vad man står politiskt.  Världshistoria som berättas genom  vanliga människors öde blir alltid hjärtskärande. Även denna bok. Om Sovjetunionen. Om att älska svuren tid med nostalgi trots djupt rotade rädsla. Älskade land som inte finns men där vi var unga och lyckliga. Fantastiskt gestaltning av processen att immigrera  under sovjettiden. Hög igenkännande faktorn fast jag flyttade 20 år senare! Fantastiskt gestaltning av ätstörning som ”äter upp” en människa.

Kanske lite vattning framställning av ACT men har sina goda moment så man bli lite inspirerad att vara snäll mot sig själva och låta sig inte påverkas av inre ”kritikkommitté”, Funderade en del av inre och yttre hinder. Kan det ändå vara så att en del av våra yttre hinder är inre hinder egentligen som skulle kunna förändras om vi ville… ja helt klart läsvärd bok!

Nej, inte min grej. Att man inte längre vet vad sanningen är i media är inte något nytt. Det är ett het ämne och lätt att göra en poäng av men inte på det sättet… Det är att gå för långt. Bilder på vanliga människor som är utklädda till kändisar – kändisar i pinsamma och provokativa situationer! Jag upplevde bilder som kränkande, ja tyckte t om synd om Trumpt – framställd på många pinsamma sätt. Speciellt blev av skakad av en bild på prinsessa Diana, Dody och deras ofödda barn. Nej, man kan säga vad som helst om att provocera med konst men det finns en gräns även för det!

Bra utställning som ligger i tiden. Kampen för rätt sak utan våld.

Bra att passa på och kolla runt på själva museet. Gillade personliga saker som nobelpristagare lämnat till museet! Blev väldigt nyfiken på Nobel. Så framgångsrik/rik men ensam men känslan att livet är rätt så tomt. Måste läsa mer om honom!