Som rysk klassiker… nästan Pusjkins Onegin. Fin film, vacker och välspelad.
Psykosens makt är obegränsad
Den sveper som tsunami våg
Slår sönder den invanda kretsen
Små bitar. Vassa skärvors hög.
Du är i bitar. Liv i spillror.
I galenskapen grep och makt.
Allt runt omkring enbart synvillor
Mardrömmen blomstrar i sin prakt.
Allt finns och inte. Väggar viskar
Och hjärna söker ett samband.
Det sjuka äter upp det friska,
Drar i helvete med en hand.
Depressionens tunga täcken
Sveper över oss.
Mörkret sig i rummet lägger
Dikten blir till pros.
Solen skiner bakom fönstret
Inte för dig dock.
Depressionens dystra mönster
Jagat ljuset bort.
Genomskinlig tunna hinna
Delar dig och värld.
Kan jag bryta dystra lina
Ta dig ut på färd?
Konstigt, efter denna bok blir jag nog inte så mycket närmare Nobelpriset i litteratur…
Kunde inte slita mig… sömnbrist!
Patienter trötta, trötta,
Personal upprörd.
Orkar ingen prata, prata.
Även ÖLen trött.
Leker alla kurragömma,
Allt är upp och ned.
Sök i skåp och sök i blomma
Och bland cigarett.
Denna morgongymnastiken
Sysselsätter oss.
Knarkarhund är vi på pricken –
Det är fulla ös.
En fantastisk framställning av paranoid psykos! Det börjar med små tecken, något stämmer inte. Annalkande katastrof… Inget och inga går att lita på… Som tittare undrar man – är detta på riktigt? Reaktioner är konstiga… Eller missuppfattar jag själv? Man börjar tveka på egen bedömningsfråga.. Sen tar psykosen över som en tsunami! Allt faller på plats!Man blir skrämd och helt betagen! Johans Karlsson är lysande!
En liten men mycket rymlig bok om konsultationspsykiatri. Finns sociala, psykologiska och farmakologiska aspekter. Spännande skrivet!
Jag gillar Jonas Gardell. Han är karismatisk skådespelare och skicklig författare! Hans nya serie är stor, med flera bottnar. Tankar och tolkningar sätts igång och det är väl tanke. Magnifika bilder. Skickligt skapade miljöer av folkhemmet i olika tider. Karaktärer som väcker nyfikenhet. Inte simpla. Serien som inte tar slut i tankar och hjärtat när den är slut på skärmen. Man vill ” gå och samla blommor” med sin familj och lära sina barn denna konst.
Lite kritik: rörig, speciellt första delen. Tar tid att förstå vem är vem I olika åldrar.
Kanske lite för pompös slutscen. Symbolik i all ära men att samla alla döda på en fält är lite ”too much” . Men Jonas är ju ”too much” OCH det är hans signum. Det är vad han är älskad för men för min smak var det lite för maffig slutscen. Jag gillar mera diskret symbolik. Detta är dock smaksak.
Rekommenderar se serien med familjen. Diskutera. Man känner en stor önskan att ringa direkt sin gamla mamma och skydda sina barn mot all ondskan.
Bra att veta att kroppen kämpar för att behålla vikten och fett – som självbevarelsedrift! Övervikt är inte lika med karaktärssvaghet men… sen uteblir den förväntade lösningen… det finns kanske inte… Råd att tänka på hälsosammare liv psykologiskt, socialt och fysisk låter som bra men lite väl för diffus.