Klassiskt om klassisk. Digert teaterupplevelse om människans mörka sidor, skönhetens makt (så aktuellt i våra tider!), påhittade konstruktioner att leva efter, kampen om att göra rätt (och fel!). Synd att pjäsen slutade vid mordet! I boken finns ju beskrivet så intressena ”postbrottsbeteende” – kallblodigt och utstuderat, vilket är ju viktig för ”bedömningen” av personens karaktär och mentalt tillstånd! Ok, förstår att det är utifrån mina preferenser och intresse!

Mycket bra scenografi. Ljus spelar huvudroll. Och älskar-älskar den sarkastiske Lord Henry! Han är citatbok av sarkasmer!

Förstår bara inte en sak. Varför Rikard Wolff måste gå halvnaken på scenen? Något hemligt budskap om kroppens förgänglighet?

 

 

Sällan beundrar jag boken så mycket! Första boken var bra men denna är helt fantastik! Om styrka i vänskap  mellan två kvinnor – om svartsjuka, kampen att vinna, om ägande, hat och odödligt gemenskap. Stark språk och historien som drar med sig, karaktärer som man inte kommer att glömma. En av de starkaste böcker jag läst!

Vilka minnen! Vilken nostalgi! En gång i tiden ville jag bli ballerina! Svårt att tro men sant! Gick på Dansskolan! Blev utvald till balettskola i Boljschoj! Mamma satte dock stopp för dessa planer då hon hade andra planer för mig – som att bli doktor. Tack, mamma! Vad skulle jag göra nu i Sverige som 50-årig dansös?

Denna teaterföreställning vill jag verkligen rekommendera – för att den sätter igång tankar och diskussioner. Pjäsen om makten att vara vårdare och makten att vara sjuk – och om man till slut inte vet  vart den ena börjar och den andra slutar. Om den mest förbjudna man kan dela på oavsett rollen – om det mänskliga. Med mycket små medel – monolog, konsten att spela skapas en riktig teater. Mycket bra skådespelarprestationer!