En pärla! Måste läsa om. Första gången – bara melodi, andra – gången – texten. Men melodi var imponerande!
En returresa till min barndoms samhälle…. Läste om boken med nya ögon!
Oskyldig drev med svenskheten…
En inspirerande bok. Ibland dock för filosofisk.. Det går dock att hoppa över lite sidor utan skadan för innehållet. Från patientens, anhörigas och behandlarens perspektiv…
Mycket folk, köar vid brunch… OK utställningar men ej mer än så… Stockholm är dock julig och några presenter blev det!
Här kommer en rättspsykiatrers bedömning:
Huvudperson:
Huvudperson:
– modern dödade sina nyfödda barn – förlossningspsykoser? Någon anknytning blev det inte; hereditet?
– placerad i fosterhem, foster mamman elak och kal, ingen anknytning här heller;
– mobbad, enstöring; annorlunda – luktar inte;
– speciellt intresse – lukter;
– blir massmördare – dödar kvinnor på jakt för naturliga parfymer – erotiska och bisarra inslag i brottet;
– och ”suicid by people”
Ja, jag är stolt över mig själv…
Längtar efter att se filmen, sägs att det är något!
Innehållsmässigt mycket pepp – om självvård vid depressioner men lite mera depp än pepp i framställningen!
För några år sedan upptäkte jag damernas detektivbyrå med kloka, självständiga och värdens roligaste kvinnor! Läste flera böcker på raken! Nu saknade jag plötsligt Mma Ramotswe och Mma Makutsi som jobbar med nya fall. Kärt återseende!
En riktig bra bok om en riktig ovanlig person.
Förväntningarna på paret ”Kepler” var stora. Dem har egen stil och är mästare att skapa en läskig stämning. Men nej…långt. Mörkt. Och..en smula…tråkig. Slutar nu efter en tredje del. För mycket detaljer. Som att se en film som ”dubbat” för synskadade. Ingen plats för imagination. Rå. Lämnar utan saknad. En bok som INTE kallar från nattbordet.:”Ta mig, ta mig”