Först skrev hon ”Klinisk blick” – AT-läkarens bok, en nybakad doktor inför vårdens grymhet och härlighet… Nu, flera är senare – en bok av utbränt psykiater…
Från:
”Man samlar och samlar
på kunskaper, insikter,
knep och fraser.
På förebilder och goda råd.
På mycket dåliga exempel
Att låta bli att följa.
Av alt detta skapar man
sin läkarroll.
Det gäller att aldrig bli färdig.”
Till:
”Kan inte hålla känslor
vare sig inne eller ute.
De flyter fritt
över mina gränser.
Mitt psykiska membran har blivit
helt permeabelt.”
Men sen:
”Plötsligt känner jag igen
mig själv
och tårar väller fram.
Inte av frustration nu, utan av läkande gråt
som leder genom sorgen.”
”Lite tragiskt… men men hopp på slutet av boken. Kan man behålla passionen för sitt arbete men ändå inte ”bränna ut sig” eller ”gå in i väggen…” Ja, vi ska vara snälla mot våra AT-och ST- doktorer… jag har väl min vovve och kamera i alla fall så jag hoppas slippa… fast man vet ju aldrig…
