”Vi stoppar mediciner, om vilka vi vet mycket lite, i kroppar som vi vet mindre om för att bota sjukdomar, som vi inte vet någonting alls om”.Voltaire
Jag älskar sarkasmer, i lagom mängd och med glimt i ögat. Denna bok är sarkasmens ordbok. Så så långt är det bra. Sen ämnet har ju blivit lite för uttjatat – att icke kriminella figurer ska begå det perfekta brottet – allt från pensionärer till lärare och läkare. Här är den en präst och en receptionist. De står dock för idéerna – riktiga proffs för utförande. Varför inte? Roligt hade jag när jag läste så det kan vara upplyftande i höstens mörker.
”Svinalängorna”. En historia som berör, lämnar ett spår. En historia med stor H.
”Håpas du trifs bra i fengelset”. Lite historia och mycket citat.
”April i anhörigsverige”. Bara citat.
Saknar Historien…
Snälla Susanna, skriv med ditt fina ibland poetiska språk om något annat… så att dina läsare kan få se – det finns ett annat liv också.
Fortsätter upptäcka denna underbara författare. Har inte haft en sådan läsglädje på länge!
Vilken vårdplan! Tar tillvara patientens starka sidor och egna krafter!
En ung men redan präglad av en tragisk felbedömning barnpsykiater tar åt sig en liten mutistisk flicka…
Jag är alltid på spaning efter en ny gripande deckare. Urvalet är enormt, riktigt bra böcker är få. Men det var OK. Inget som är så spännande att man inte kan släcka lampan , inget som kommer att störa din insomnande men klart läsbar.
Den ryska (sovjetiska) kvinnan, allt i allo. Känner igen mig…
Är inte bilder ute vackrare?
Vardagskonst…
Jag efter arbetsdag, det brinner i munnen av all pratande.. hehehe
Lite rolig att gå runt , mysigt.
Jag kan varmt rekommendera er att se denna föreställning. Ta era tonåringar och äldre barn -och diskutera! Allt om psykisk sjukdom. Pjäsen väcker mycket funderingar om hur psykisk sjukdom kan ”beröva” familjer sina nära och kära, om psykiatrireform och den nya utsattheten, om mentala sjukhus med plats för allt – kärlek, hat, vänskap, hopp och förtvivlan och… hopp igen… trots allt, tack vore allt.
Föreställningen har sina plus och minus. På plussidan: bra skådespeleri, alla håller jämn och bra nivå. Bra scenografi. Gillar lösningen med genomskinlig vägg – att ha en osynlig vägg mellan sjuka och friska (så kallade?), om att byta plats bakom väggen, om transparent psykiatri … Stark linje – om psykiska sjukdomens makt över människor, man känner starkt med karaktärer som kämpar.
På minussidan: faderns och dotterns relation ligger inte i centrum, mycket med det går förlorad, synd. Boken gav mera. Doktorn är inte lika viktig på scenen som i boken. SYND också. Det var intressant att se hur leverne på mentala sjukhus kunnat förskjuta gränser för både patienter och personal. Viktigt tema i boken tappades bort i förställningen, igen…
Den sammanlagda betyg är dock bra ändå. Som sagt – gå med familjer och prata om allt detta. Bara det är en vinst.
Goda saker ska vara tre. Punkt slut.
Denna feminismens bibel… Får man säga att den börjar lite trevande och…(vågar ej säga om klassikern) lite väl tråkigt men sen tar den igen sig. Jag är så OÄNDLIGT tacksam att ha ett eget rum, ja, faktiskt ett eget hus!