En banal historia som är berättat på ett banalt sätt. Av någon anledning har jag ändå läst denna bok klart. Jag tror att det beror på att jag har fått ”en överdos” av allvarliga böcker så hjärnan längtade efter lite vila…Tror dock att boken kan lyfta många kvinnor i denna situation så jag ska inte vara alldeles för sträng…

Stolt för nästan landsmaninna (från Sovjetunionen) läser hennes andra bok ” De sista vittnena: solo för barnröst”  Innan dess läste jag kvinnliga berättelser om kriget ” .Kriget har inget kvinnligt ansikte : en utopis röster”  Nu är det barnens… Lovar läsa alla hennes andra böcker. Böckerna är inte unika på något sätt. Ryssland har historiskt sätt en tradition av krigslitteratur, av förståeliga skäl. Hennes samling av ocensurerade berättelser är dock inte så vanligt och gör hennes gestaltningssätt unikt.

 

I varje hushåll har funnits människor som kunde berätta sådana berättelser, om de ville… De flesta är döda nu… I mitt hem har berättats  historier som var lika starka. Från min pappa som var soldat i kriget. Från min mamma som var kringsbarn. Hunger, förbjudna känslor, och stolthet för sin folk, för sitt land. För att det fanns, hela tiden…

 

Kanske för första gången kommer världen att läsa de berättelserna. Och tänka efter vad kriget är och gör med människor…Och av den anledningen är det jättestort att hon har vunnit.

 

 

 

När jag såg framsidan av programmet blev jag förvånad och litet stött: hur kunde man skriva Andersson genom snedstreck med Dostojevskij och med bokstäver i samma storlek! Jag överreagerade kanske men.. Andersson kunde skrivas med större bokstäver. Det var mera Andersson än Dostojevskij. Definitivt. Men ingen dåligt med det. Modernt, fräscht, roligt, många goda skratt åt människan ofullkomlighet.Bra gestaltning av furst Furst Mysjkin och Ippolit,, andra lite svagare prestationer.. Mycket att diskutera på vägen hem.. Rekommenderas.

En omskakande bok om människans ensamhet inför döden…Om läkare som har muntert ansiktsuttryck (”det där fixar vi”) och  inte vill  ”ta det av”, behöver det som kläder, som skyddar och döljer egna rädslor.  Skrämmande och tröstande, svår och lättbegriplig, en bok man vill läsa om – och glömma och aldrig ta igen i sina händer…En bok om döden. En bok om livet. Och meningen med det. Ska läsas av  alla som jobbar med sjuka. Alla som vill debattera riktlinjer för palliativ vård.  Av alla sjuka. Av ALLA.