Saknad aldrig glöm är tillbaka med en ny polischef, in te lika charmig som Nicola Walker…
Kärlek mellan klassgränser. Tänk att det finns fortfarande…Ok bok, inte hennes bästa. Lite får lång. Vi fattade poängen ganska omgående. Den kärleken är inte så lätt.. Konstigt nog.
Jag är alltid lite misstänksam mot nya nobelpristagare i litteratur. Brukar känna sorg. Priset som har för syfte att föra fram i massorna bra författare tar fram minst läsbara sådana. Ju mindre läsvänligt desto bättre. Med få undantag. Men den första boken jag läser av Jon Fosse verkar vara lovande. En modern fabel om längtan att höra till. Som en hund. Rytmisk språk som påminner dikter. Ska läsa vidare, får se om han är lika bra att skriva om människor.
Bra skrivet om ADHD hos äldre.
Intressant bok med många intressanta frågor. Kärlek som förgör. Vänner som svälter. Läkare som drogar ner dig. Bokstavligen. Och om en förmåga att vakna.
Lurad av drömmen om kärleken… Om äldre kvinnor som blir lurade på nätet!
Intressant arbetssätt för utveckling i patientkontakter, främst självmedvetenhet. Lite för tekniskt men kliniska exempel är intressanta.
En salig blandning av individuella råd och råd till organisationer. Stundvis dock inte alls så dum men för spretig.
En bok om ätstörningsvården. Tung bok. Svårt ämne. Boken är läsvärd och väcker mycket tankar om hur vården organiserat och vilka svårigheter drabbar enskilda patienter och deras familjer.
Vi pratar hela dagarna. Språket är vårt arbetsredskap. Vi lyssnar, vi skriver. Men vi behöver även tystnad, en stund när det onämnbara fyller oss, en paus från språkets gåva.
Tystnad
Tankarna mognar som höstens frukt.
Känslorna svalnar till slut.
Inre oväsen tystnar.
Bruset försvinner som rinnande bäck.
Allt som var tungt blir till en lek.
Och jag kan äntligen lyssna.
Lyssna till önskan att göra och se.
Låta framtiden göra entré.
Drömmarnas land vidröra.
Äntligen bli med sig själv i samspråk.
Lämna för alltid känslornas bråk.
Sången av hopp höra