En roman om att bryta terapeutiska gränser… Inspirerande om man blir lite ”sugen” på att analysera sina omgivning. Men det är ju en av de gränser man inte ska överskrida…
Eld och djupa vatten
Någon sorts frid
Mannen utan hjärta
Innan du dog
Nu har jag läst alla böcker om alldeles mänsklig psykolog och psykoterapeut Siri som brottas med egna demoner. Hon jobbar även med gärningsmannaprofilering vid sidan av sin terapeutkarriär och kärlekstrassel. Spännande böcker som man vill läsa klart. Inte ofta kan jag säga det. Så bra betyg. Som extrabonus – författare är bra pålästa på psykiatriska och rättspsykiatriska frågor och har en härlig icke-stigmatiserande syn på samband mellan psykisk sjukdom och våldsbrott. Det gör mig extra varm i hjärtat!
Förenklat och lite tjatigt men kan ändå vara en bra inledning för dem som intresserar sig för retorik. RETORIK är oförtjänt glömd konst!!!
En av bästa böcker om första kärlek. Kanske bästa! Min mammas favorit bok. Ska ställs in på ”mammas bokhylla” – till arv för mina barn.
En av de bästa böcker jag läst under senaste åren. En alldeles vanlig man ärver sina föräldrar, köper en lokal och erbjuder ärliga samtal – helt gratis, som en medmänniska utan anspråk på att vara professionell samtalspartner. Efterfrågan visar sig vara stor – något som retar gallfeber hos vissa tjänstemän. Mycket läsvärt och framför allt – ROLIGT att läsa. REKOMMENDERAS!!!
Lagom cliche men perfekt för lördagskväll… om man är på det humöret.
En lite pärla om att åldras och att behöva tvåsamhet. En liten bonus är att strössla runt i min barndoms Moskva…
Först skrev hon ”Klinisk blick” – AT-läkarens bok, en nybakad doktor inför vårdens grymhet och härlighet… Nu, flera är senare – en bok av utbränt psykiater…
Från:
”Man samlar och samlar
på kunskaper, insikter,
knep och fraser.
På förebilder och goda råd.
På mycket dåliga exempel
Att låta bli att följa.
Av alt detta skapar man
sin läkarroll.
Det gäller att aldrig bli färdig.”
Till:
”Kan inte hålla känslor
vare sig inne eller ute.
De flyter fritt
över mina gränser.
Mitt psykiska membran har blivit
helt permeabelt.”
Men sen:
”Plötsligt känner jag igen
mig själv
och tårar väller fram.
Inte av frustration nu, utan av läkande gråt
som leder genom sorgen.”
”Lite tragiskt… men men hopp på slutet av boken. Kan man behålla passionen för sitt arbete men ändå inte ”bränna ut sig” eller ”gå in i väggen…” Ja, vi ska vara snälla mot våra AT-och ST- doktorer… jag har väl min vovve och kamera i alla fall så jag hoppas slippa… fast man vet ju aldrig…
En bok som nu har förklarar för mig allt jag under 20 år som läkare upptäckt i patientkontakter. Genetiken och miljö. Hur går mekanismerna när ogynnsamma livshändelser, miljö- mat, virus… alla faktorer sätter igång epigenetiska processer som heter så fint som DNA-metilisation mm. En kemisk grupp sätter sig på genen – och vips – är inte längre genotyp utan fenotyp, det som syns – alla sjukdomar bl a…Förenklat uttryckt! Och värst av allt – det går vidare generationer. Barnmisshandel och neglect faller ut värst alla kategorier…. men det finns hopp. Processer är reversibla. Vi kan påverka denna kemiska gruppen och stänga av ”sjuka gener” – genom läkemedel (ja, tro eller ej – antidepressiva, stämningsstabiliserande, min älsklingsclozapine!), livsstilsförändringar, psykosociala insatser. Är det inte underbart?
Har läst hans böcker för men den är en av de absolut bästa….om psykoterapi, om den sagolika världen som ”det lilla rummet” mellan patienten och terapeut utgör. Blev nästan sugen på att jobba med terapi…