Jag erkänner, det måste vara något fel på mig. Det är årets bästa bok jag läst. Mycket noggrant beskriva mordutredningar utifrån rättsläkarens perspektiv. En riktig bra bok. Rekommenderas!
Det var mitt andra försök att läsa boken. Alla tycket att den är så himla bra. Ja, den är. Men samtidigt – så uppenbar. Gav upp efter hälften föra gången, nu ännu tidigare. Inget nytt kom på 20 sidor. Finns så mycket man kan läsa så nej. Det räcker för mig.
En recension som är roligare att skriva än att läsa denna bok. Alltid är extra intresserad av böcker som är skrivna av läkare. Kanske är egna väldolda författardrömmar spökar i bakgrunden…
En bok bestående av två delar. Först historian om en kylig mamma som kommer på besök till sin vuxna dotter. Bra språkmelodi, några träffsäkra beskrivningar, fint beskriven längtan efter en närhet… Så långt bra. Sen trodde jag försigår symboliskt frigörelse men… det visade sig vara en psykos, mord mm. For mycket.. skulle räcka med symbolik.
Andra delen handlar om hur författare skaffade boken. Såg fram emot! Originellt grepp! Men bara massa intellektualiserande. Ingen om skapande eller boken egentligen! Och inget och författarinna! Hon förblev helt anonym! Synd!
Ska ändå läsa hennes andra bok. Språket var fint så jag ger den en chans.
Bra deckare. Blir bra på film. Men jag saknar enkelhetens elegans. Alldeles för mycket och invecklat…
Det var en av de tristaste böcker jag någonsin läst. Aldrig ville bli chef och desto mindre efter denna bok. Varning!
En liten bekräftelse på att jag inte börjar bli asocial utan det är helt normal att vilja vara själv…
Hej, ingen rysk nostalgi här, inte… läste alla hennes deckare. Orkar inte mera, för mörk även för min smak. Svart svart, svart…
Mycket annorlunda för min biologiskt kognitiv vana men…roliga citat från litterära mästerverk.
”Ni vet ju att folk lätt blir osynliga om man skrämmer dem tillräckligt ofta, sa Tooticki.
Kan man begripa hur man ska få henne synlig igen, utbrast pappan bekymrad. Borde man gå till doktor?
Det tror jag inte, sa mamman. kanske hon vill vara osynlig ett slag. Tooticki sa att hon var blyg. Jag tror att det är bäst att låta ungen vara ifred till vi hittar på något bättre”.
”Det osynliga barnet” Tove Jansson.
Hehe, inte gå till doktor
En bok om vad goda människor är bereda att göra för att inte ta ansvar för egna handlingar. Man gör hemska saker tillsammans…men ånger och skam – är din egen. En mycket tänkvärt bok.
Mycket noggrant, lååång… men jag gillar sånt. Lite som att jobba på RMV. Ibland – ahah-upplevelser ibland – är det på riktigt? Har man tid kan man läsa.